Jag skrev ju ett inlägg i sommras om mina underbara systrar, nu hadde jag tänkt att skriva ett litet inlägg om min bror, värdens bästa bror enligt mig!

Jag kommer inte riktigt ihåg när emil föddes men livet hans var kritiskt då han föddes utan matstrupe.
alla operationer han fick genom gå, om jag tänker tillbaka på när jag var liten så har man många minnen av att man var mycket på sjukhuset, väldigt väldigt mycket.

Jag kommer i håg att folk snegla på min lillebror när vi var små pågrund av hans downsyndrom. Men jag brydde mig inte, jag var så stolt över min gulliga lillebror som spred glädje och kärlek till alla i hans närhet finns inte en person som skulle tycka illa om min lillebror och han sprider lika mycket kärlek i dag.

När jag blev 18 och flytta hemifrån fick jag äran att vara personlig assistent åt emil. jag såg jobbet med nöje!
har haft sina upp och nedgångar men oroligt nöjd över att få en sånn nära kontakt med honom när jag tog hand om han.

Älskar dig lillebror!